Aktiv finanspolitik under lågkonjunktur

För någon vecka sen kom ett pressmeddelande från SCB om att Sveriges BNP sjunkit med fyra komma nio (4,9) procent under 2009, vilket är det största minskning av BNP Sverige haft sen andra världskriget enligt pressmeddelandet. Leif Pagrotsky skriver i Göteborgsposten gällande just detta och kommer dessutom fram till att Sveriges BNP inte har sjunkit så mycket sen 1921, SCB har valt att endast analysera från andra världskriget således.

Han visar också på att Sveriges BNP endast har sjunkit under tre år sen andra världskriget 1977, 1993 och 2009. Under alla dessa år har Sveriges haft borgliga regeringar.

Är det en slump att BNP minskar just under borgliga regeringar? Visst att det är lågkonjunktur i dagsläget och var även så 1993 men man kan ändå genomföra stimulanspaket från statens sida för att få fart på ekonomin. Den sittande regeringen ärvde ett rejält budgetöverskott från regeringen Persson 2006 när det fortfarande var högkonjunktur. Det förvaltade man genom att sänka skatten för vissa grupper med. Det behöver inte vara en totalt felaktig åtgärd under högkonjunktur men sen när man fortsätter på denna inslagna väg när lågkonjunkturen slår till och allt och alla gör åtstramningar i ekonomin såväl privatpersoner som företag. Det är i ett sånt läge staten skulle behövt budgetöverskottet från tidigare år för att genomföra investeringar och jobb-skapande åtgärder. Men budgetunderskottet är ironiskt nog ungefär lika stort som den totala kostnaden för skattesänkningarna. De pengar som vissa grupper fått i skattesänkning går inte heller i huvudsak till ökad konsumtion under lågkonjunktur utan åker istället in på bankkontot för att man vill ha pengar om man skulle förlora jobbet, marknaden stagnerar således.

Vi vet sen tidigare att konjunkturen svänger upp och ner och jag anser att staten ska ha en marknadsreglerande roll i dessa lägen. Att staten under högkonjunktur sparar undan pengar eller betalar av statsskulden, att sedan pengarna kan användas i början av en stundande lågkonjunktur för att undvika djupgående lågkonjunktur. Det är således inte fel att låna under lågkonjunktur men man måste låna till investeringar och åtgärder som skapar jobb, inte till skattesänkningar.